-- vi skulle kunna vara evigheten

pojkarna på medborgarplatsen
skjuter hål genom vardagen
med ärtpistoler
och jag
sitter på en trapp stirrar
cigarettröken lägger sig
som en dimma över
hålen
ett tjockt lager av
ingenting

tristessen springer
över torget
bland alkoholister och kyliga höstvindar
egentligen myllrar det av folk
men jag ser ingenting
jag är förblindad
av min egna existens

vi är som knäppet från tändaren
innan elden kommer
som tjutet från tåget
när det passerar ett samhälle
vi är inte som paret bredvid mig
på tunnelbanan
inte de
som firar alla hjärtans dag
som en högtid
vi är ögonblicket sekunden
sedan glöms vi bort igen