-- syster låt blodet pulsera

syster
jag har börjat räkna mina andetag nu
men jag slutar alltid efter tio
och tänker
de kommer ändå inte minska
och jag vet att du gör det samma
fast du kommer kanske aldrig till tio
du bryter kanske ihop vid tre
och syster du ska veta att
jag vill vara hos dig då

vad är bra i mitt liv
inte särskilt mycket
men du är bra och
jag lever på den sekunden då vi
höll så hårt och viskade sanningar
i varandras öron
jag älskar dig syster

du säger att du vill andas systerluft igen
och jag håller med
jag vill så gärna höra dig andas
vill känna varenda andetag
vill andas med dig
syster

hur mycket du önskar att
morgondagen aldrig kom
så får du önska lika mycket
att vi ska krossa varenda mur
och hinder som står i vägen för oss
vi ska överleva det här

du måste leva syster
förstår du inte
septemberluften börjar bli alldeles för kall
och den sticker i halsen
det är inte förkylningen
det är saknaden
vill stå tätt intill

syster jag vill höra dig viska i mitt öra
att jag är världens bästa syster
och att du älskar mig
sedan ska jag säga detsamma
med lite blyghet
för sådana ord känns för stora
och okända
men jag menar det verkligen

syster låt blodet pulsera
för jag vet inte vad jag skulle göra utan dig
så många nätter som skulle
springa rakt in i mig
misshandla mig med dess mörker

-- vi skulle kunna vara evigheten

pojkarna på medborgarplatsen
skjuter hål genom vardagen
med ärtpistoler
och jag
sitter på en trapp stirrar
cigarettröken lägger sig
som en dimma över
hålen
ett tjockt lager av
ingenting

tristessen springer
över torget
bland alkoholister och kyliga höstvindar
egentligen myllrar det av folk
men jag ser ingenting
jag är förblindad
av min egna existens

vi är som knäppet från tändaren
innan elden kommer
som tjutet från tåget
när det passerar ett samhälle
vi är inte som paret bredvid mig
på tunnelbanan
inte de
som firar alla hjärtans dag
som en högtid
vi är ögonblicket sekunden
sedan glöms vi bort igen

-- det här är ingen biografi

de skulle säga dödslängtan
jag skulle säga meningslöshet
och tankar om en annan värld än den här
jag skulle säga att mammas och pappas hjärtan
var brutna i fyra delar
jag skulle säga att gråheden blivit osäkert
otryggt

jag skulle också säga att julafton är långt bort
att det skulle vara dagen d i modern benämning
sedan skulle jag viska lite svagt att
jag tror jag har bestämt mig nu
och visst skulle ni fråga varför
sedan skulle ni skriva dödslängtan i min journal
skriva ut några oätbara piller på recept
jag skulle kalla er skräck
och ingen skulle förstå

-
för att du behöver hjälp ser du inte själv
vem du håller på att bli
vet du inte att du snart kommer falla
så djupt att du aldrig någonsin kommer upp igen
ur helvetesgapet som blivit mellan
din värld och verkligheten.
-

jag skulle sluta bry mig
sluta bry mig om allting som finns runtomkring
sluta älska mina vänner
och isolera mig från den världen som de finns i
inte vilja prata alls
glömma bort vem jag är och vad jag är bra på
vad jag gillar och vilka jag gillar eller vem
skulle sluta tänka på kärlek och hur mycket
jag hatar att vara ensam
inte en tanke skulle slå mig i huvudet
inte en tanke på att åka hem

min hud skulle blekna
och jag skulle tyna bort sluta andas
jag skulle bryta upp med alla som
skulle fråga hur jag mår
skulle inte längre bry mig
om utsikten från skinnarviksberget vid zinken
om neonskyltarna och gatulyktorna
hur fint det är på våren
eller hösten när lönnlöven lyser röda

-
de skulle tvinga mig att äta
ringa någon få lite sällskap i mänsklig form
de skulle säga att det finns annat i den här världen
än din skrivbok med röda hörn
de skulle tömma pillerburkarna
se till att jag alltid gick på vägen mot förbättring
aldrig tog en genväg
-

jag skulle lära mig alla knep
skulle hitta andra vägar
över de hinder som väntade mig
skulle fly hundra gånger om dan
jag skulle sluta märkas
alla färgglada kläder skulle bli svarta
mitt rum skulle se ut som Tyskland efter kriget
som berlinmuren efter att den rivits
mina väggar skulle vara täckta med slagord
och golvet fullt av grus
det skulle skrika smuts om mitt rum
och ingen skulle få kliva över tröskeln in till det
det skulle vara min fristad
mitt alldeles egna territorium

-
de skulle göra allt
för att jag skulle bli mänsklig igen
men då skulle de behöva veta att
det är något dem borde tänkt på tidigare
de skulle behöva veta att
jag slutade vara mänsklig den där helveteshelgen
efter nyår
då när --
det skulle dem behöva veta
-

jag skulle förmodligen gå sönder
så mycket att det skulle vara helt hopplöst
att laga mig
skulle inte hitta någon som orkade
ingen hjälte eller riddare
för det här är ingen saga
det här är heller ingen biografi
om självdestruktivt beteende
jag har bara tröttnat på att springa efter lyckan
när det är den som borde springa efter mig