torsdag 28 augusti 2008

-- kometer och gråa dagar

Det skiner ingen sol över Liljeholmen idag.
Med händerna i fickorna står han och tittar osäkert över alla som går förbi. Han vankar av och an på asfalten, låter fötterna gå från en punkt till en annan.

En vilsen flicka med kulörta kläder kommer ut från T-banan. Hon går mot honom och man ser hur han blir smygförvånad och lyfter lite på ena ögonbrynet.

vad vill hon och varför kommer
hon fram till mig. Jag önskar jag
var händerna i mina byxfickor.


Hon frågar honom lite lätt och aningens inövat om gymnasiet, hennes blick är darrig och hon är höstens första löv. De slutar prata, samtalet dör, skäms han?
Tvärbanan går om 2 minuter och människorna runtomkring börjar röra på sig. Han står där med de isande blå ögonen, viftar med benet litegrann, slänger med huvudet för att inte få håret i ögonen.

som jag önskar att
den där kometen
krossade världen nu


tvärbanan kommer, han går på.

1 kommentar:

Anonym sa...

haha först när du läste denna i skolan förstod jag den inte alls, för jag trodde du sa "hon" när du sa "han" och då blev det jätterörigt. men nu får jag ihop det, och det är verkligen bra! superfint skrivet :)